måndag 7 maj 2012

Fortress of War [Brestskaya krepost] (2010)


En välgjord och påkostad rysk film om en händelse under de första dagarna av den tyska invasionen av Sovjetunionen sommaren 1941.
Den gamla fästningen i  staden Brest hade erövrats av tyskarna 1939 under kriget mot Polen. Senare hamnade fästningen inom den del av Polen som tillföll Sovjetunionen när Polen delades i enlighet med den pakt som då gällde mellan Nazi-Tyskland och Sovjetunionen. Brest blev då en gränsstad mellan Sovjetunionens och Tysklands delar av Polen.
När den tyska invasionen av Sovjetunionen förbereddes 1941 måste de tyska befälhavarna planera för att erövra fästningen på nytt då den låg i de anfallande truppernas väg och skyddade övergången av floden Bug och järnvägslinjen mellan Warsawa och Moskva.
Fästningens garnison bestod vid tidpunkten av en blandad skara soldater – såväl reguljära trupper som  NKVD-förband. Dessutom befann sig sjukvårdspersonal och hundratals civilister (anhöriga till officerare och manskap) inom fästningens murar.
Den första dagens attack och bombardemang från tyskt artilleri och flyg överraskade försvararna fullständigt och orsakade panik,  stora förluster i döda och sårade samt omfattande materiella skador på byggnadsverken.
Försöken att därefter rensa fästningen på kvarvarande försvarare genom infanteriattacker visade sig dock bli oväntat kostsamma för tyskarna.
Det sovjetiska motståndet var kraftfullt och envist trots brist på allt från ammunition till mat och framförallt dricksvatten.  Försvararna var utspridda i grupper i olika byggnader som blev till stödjepunkter där de förskansade sig och lyckades avslå upprepade attacker.
I midsommarhettan betydde bristen på vatten och mat att trupperna snabbt mattades och att sårade inte kunde ges tillräcklig vård.
Efter några dygns strider erbjöds försvararna att kapitulera men vägrade. Istället förberedde försvararna  samordnade utfall från de olika stödjepunkterna för att försöka bryta igenom den tyska omringningen och nå till de egna linjerna. Dessa utbrytningar misslyckades dock till priset av stora förluster.
Motståndet från de försvarsfästen inom fästningen som höll ut längst kunde inte brytas förrän kraftiga bomber fällts över byggnaderna och helt begravt alla som befann sig där under rasmassorna.

Filmen skildrar tämligen historiskt korrekt förloppet dag för dag med undantag för att alla tyska soldater framställs som blodtörstiga bestar medan de sovjetiska soldaterna överlag är någorlunda goda individer samt tappra soldater.
I det avseendet skiljer sig denna film föga ifrån otaliga amerikanska krigsskildringar. Fienden framställs i krigsfilmer som regel alltid som ond, anonym och utan försonande drag medan de egna soldaterna visserligen strider och dödar med samma frenesi men ändå framställs som individer.

I centrum för handlingen återfinns en ung pojke som tjänstgör i ett av förbandens musikkår. Genom hans ögon skildras stora delar händelseförloppet. Det blir därigenom lätt att som åskådare identifiera sig med de sovjetiska försvararnas desperata kamp och med deras lidande. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar