En välgjord och påkostad rysk film om en händelse under de
första dagarna av den tyska invasionen av Sovjetunionen sommaren 1941.
Den gamla fästningen i staden Brest hade erövrats av tyskarna 1939
under kriget mot Polen. Senare hamnade fästningen inom den del av Polen som
tillföll Sovjetunionen när Polen delades i enlighet med den pakt som då gällde
mellan Nazi-Tyskland och Sovjetunionen. Brest blev då en gränsstad mellan
Sovjetunionens och Tysklands delar av Polen.
När den tyska invasionen av Sovjetunionen förbereddes 1941
måste de tyska befälhavarna planera för att erövra fästningen på nytt då den
låg i de anfallande truppernas väg och skyddade övergången av floden Bug och
järnvägslinjen mellan Warsawa och Moskva.
Fästningens garnison bestod vid tidpunkten av en blandad
skara soldater – såväl reguljära trupper som NKVD-förband. Dessutom befann sig
sjukvårdspersonal och hundratals civilister (anhöriga till officerare och
manskap) inom fästningens murar.
Den första dagens attack och bombardemang från tyskt
artilleri och flyg överraskade försvararna fullständigt och orsakade panik, stora förluster i döda och sårade samt
omfattande materiella skador på byggnadsverken.
Försöken att därefter rensa fästningen på kvarvarande
försvarare genom infanteriattacker visade sig dock bli oväntat kostsamma för
tyskarna.
Det sovjetiska motståndet var kraftfullt och envist trots
brist på allt från ammunition till mat och framförallt dricksvatten. Försvararna var utspridda i grupper i olika
byggnader som blev till stödjepunkter där de förskansade sig och lyckades avslå
upprepade attacker.
I midsommarhettan betydde bristen på vatten och mat att
trupperna snabbt mattades och att sårade inte kunde ges tillräcklig vård.
Efter några dygns strider erbjöds försvararna att kapitulera
men vägrade. Istället förberedde försvararna samordnade utfall från de olika stödjepunkterna
för att försöka bryta igenom den tyska omringningen och nå till de egna
linjerna. Dessa utbrytningar misslyckades dock till priset av stora förluster.
Motståndet från de försvarsfästen inom fästningen som höll
ut längst kunde inte brytas förrän kraftiga bomber fällts över byggnaderna och
helt begravt alla som befann sig där under rasmassorna.
Filmen skildrar tämligen historiskt korrekt förloppet dag
för dag med undantag för att alla tyska soldater framställs som blodtörstiga
bestar medan de sovjetiska soldaterna överlag är någorlunda goda individer samt
tappra soldater.
I det avseendet skiljer sig denna film föga ifrån otaliga amerikanska krigsskildringar. Fienden framställs i krigsfilmer som regel alltid som ond, anonym och utan försonande drag medan de egna soldaterna visserligen strider och dödar med samma frenesi men ändå framställs som individer.
I det avseendet skiljer sig denna film föga ifrån otaliga amerikanska krigsskildringar. Fienden framställs i krigsfilmer som regel alltid som ond, anonym och utan försonande drag medan de egna soldaterna visserligen strider och dödar med samma frenesi men ändå framställs som individer.
I centrum för handlingen återfinns en ung pojke som
tjänstgör i ett av förbandens musikkår. Genom hans ögon skildras stora delar
händelseförloppet. Det blir därigenom lätt att som åskådare identifiera sig med
de sovjetiska försvararnas desperata kamp och med deras lidande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar